homme

Igår eftermiddag skickade jag iväg lite jobb som jag suttit och komponerat de senaste dagarna, kreativiteten har det varit lite dåligt med den senaste tiden så det har varit tungrott. Tror att det kan vara årstiden som dämpar flödet av kreativitet.

Jag har suttit framför denna datorskärm näst intill oavbrutet ett par dagar nu så jag såg verkligen fram emot att få arbetet utskickat. När man sitter fast hemma och jobbar för att möta en deadline så kan jag känna att man blir något isolerad från världen, de enda gångerna man får något socialt samspel under dessa perioder är när man går ner till affären eller den kontakt man har via telefon.

Jag hade iallafall bestämt mig för att ta igen på det sociala planet! Redan innan jag hade tryckt på "skicka" knappen hade jag dukat upp ett stort glas J&B "on the rocks" med tillhörande skål med nötter, humöret var genast på topp.

Jag hade bestämt träff med en vacker kvinna på Fotografiska museet för att se en utställning av Anton Corbijn.

Utställningen var kanon och och efteråt tog vi oss ett glas vin på övervåningen som sig bör när man kultiverar sig.

Vi tog oss vidare till Hotel Rival för något lätt att äta samt att vidare berusa sig. Efter att vi beställt kände jag igen ett gäng som satt och snackade högljutt i ett hörn. De visade sig vara mina gamla studiekollegor från min student period, vi hade alla pluggat ekonomi ihop vid Stockholms universitet. För min del hade jag tagit mig igenom min utbildning med minimalt engagemang, jag hade insett att ekonomi inte var något som intresserade mig men jag ville fortfarande avsluta vad jag påbörjat, dock inte ge ett gram mer än så.

Mina kollegor å andra sidan hade gått "All In". De avgudade karaktären Gordon Gekko från filmen Wallstreet och samtliga ville in på något mytomspunnet tradingkontor efter examen, för dem var det en livsstil. Hela världen låg framför deras fötter och ingenting var omöjligt så länge man hade lyckats nästla sig in på något av bankernas "Trading Office" Jag var inte riktigt likadan men umgicks ändå mycket med en del av dem, jag hade roligt med dem och de kunde verkligen festa, jag som hade skrivandet som främsta ambition var mest där som den pikanta klicken.

Nu hade det gått ca fem år, de hade åldrat precis som jag men det var något mer som hade förändrats hos dem. Jag var så uppe i att återuppleva gamla minnen att mitt sällskap tröttnade och gick hem, det ångrar jag djupt idag men lyckats släta över mina gentlemannamässiga felsteg under dagen.

Vad som hade förändrats hos dem var all ödmjukhet de hade hittat någonstans på vägen, detta kan jag faktiskt förstå om man tänker sig vad dessa ekonomer faktiskt har gått igenom de senaste åren.

De hade en finansiell kris i bagaget och alla hade skyllt allt ont som hänt på dessa stackars individer trots att ingen av dem satt på någon form av maktposition, än mindre profiterat på något sätt från det hela.

Att få ekonomijobb idag är inte alls självklart bara för att man har en examen, Sverige har utbildat alldeles för många ekonomer senaste åren och detta är inte bankerna sena med att utnyttja. Idag är de billig arbetskraft med studielån och på grund av rabatterade boräntor var de livegna av bankerna de jobbade för.

Detta var absolut inte vad de högljutt skröt om för fem år sen och inför en stundande finanskris till av globala proportioner så kan jag bara tänka mig att det är en jobbig sitts just nu. Jag önskar dem alla lycka  till och hoppas att åtminstone en av dem lyckas med vad de en gång drömde om, samtidigt är jag lättat över att jag inte trilla ner i det där kaninhålet.

Vi blev sittande en lång stund och vi fick i oss en del eldvatten också innan vi bestämde oss för att ge oss. Helt klart en lyckad kväll.